Arbetarhistoria

Innehåll

LEDARE
04 Silke Neunsinger: Jag med

Tema: Hotell- och restaurangarbetare i världen

06 Barbro Budin & Silke Neunsinger: Hotell- och restaurangarbetare, förena er!

12 Sigvard Nyström: De hotell- och restauranganställdas international

18 Diane Kirby: Barservitriser, uppassare och tjänstefolk av olika slag: Kvinnliga hotellarbetare i Australien, 1790-1990

30 Patricia Van Den Eeckhout: Dricks i västeuropeiska restauranger och kaféer före första världskriget

36 Dorothy Sue Cobble: Vad servitriser lär oss

46 Nina Trige Andersen: HRF København og de filippinske stuepiger: Fra ‘uvilje mod udlændinge’ til pionerer i migrantorganisering

58 Allan Kolski Horwitz :HARWU: Ett misslyckat försök att bilda ett nationellt sydafrikanskt hotell- och restaurangarbetareförbund (1984-1990)

70 Lars Gogman: Bojkotta Coca-Cola!

73 Kjersti Bosdotter: Finska inbördeskriget i museernas montrar - en överblick över aktuella utställningar i Finland

80 RUDOLF MEIDNER-PRISET 2018 för forskning i fackföreningsrörelsens historia tilldelas Jakob Molinder

81 KJERSTI BOSDOTTER-PRISET för bästa artikel i Arbetarhistoria 2017 tilldelas Johnny Wijk

RECENSION

82 Johan Svanberg: Mellan nationella intressen och internationella ambitioner. Recension av Talbot C. Imlay, The Practice of Socialist Internationalism. European Socialists and International Politics, 1914-1960, Oxford 2018, 480 sid.

87 BOKTIPS från biblioteket

97 BIBLIOTEKETS NYFÖRVÄRV år 2017

113 Lars Gogman: Stockholmsutställningen 1930, ett utsugarnäste

114 BILDKÄLLOR i detta nummer

114 MEDVERKANDE i detta nummer

116 RUDOLF MEIDNER-PRISET för forskning i fackföreningsrörelsens historia 2019

LEDARE

Jag med

Att se saker ur ett historiskt perspektiv har över åren blivit ett viktigt redskap för mig. Historiker kan erbjuda ett underlag som till exempel kan visa på långvarighet i missförhållanden – ibland under många århundraden – eller visa att förändring av missförhållanden faktiskt är möjligt genom mänsklig handling, ibland under mycket sämre förhållanden än i dag och av mycket mindre privilegierade personer än de som kämpar i dag.

Som underlag kan detta ibland användas till mobilisering för politisk förändring, det kan vara hoppingivande, deprimerande eller leda till ett ”nu fan räcker det”. Ett sådant ”nu fan räcker det”-missförhållande som saknar start- och slutdatum är sexuella trakasserier.

Den 1 oktober 2018 döms den så kallade kulturprofilen för våldtäkt. Under året har Svenska Akademien slagit sig själv i spillror och årets Nobelpris i litteratur delas inte ut. Kanske är Svenska Akademien det mest påtagliga exemplet för me-too-rörelsens kraft i Sverige. Rörelsen har bidragit till att inte bara dagsfärska exempel på sexuella trakasserier har kommit upp på bordet utan också alla de självupplevda exempel på sexuell utsatthet som bevarats i våra minnen. Och vittnesmålen har varit omskakande både till sitt innehåll och sitt omfång. Vår fråga idag är närmast: vilken kvinna, vilken HBTQ-person har inte varit utsatt för övergrepp?

Intressant är också att rörelsen organiserade insamlingen av minnen ”skråvis”, inom olika yrken och branscher, och pekade därmed på den utsatthet som finns i arbetslivet. Och kanske är det inte heller så konstigt, de flesta av oss tillbringar minst åtta timmar av vår vardag på jobbet. Me-too-rörelsen visade också på skillnader i synsätt i relation till klass. Bland akademikerna inom me-too-gruppen skrevs det en del om de egna privilegierna jämfört med exempelvis människor som arbetar inom service- och omsorgsyrken. Vissa akademiker hävdade att de som arbetar inom service- och omsorgsyrken och de med osäkra anställningar aldrig skulle våga säga ifrån, eftersom det skulle kosta dem jobbet.

Studier har visat att ju mer osäker anställningen är, allt från praktikanter och timvikarier till papperslösa, desto större risk att personen utsätts för trakasserier. Och visst är personer som arbetar inom service- och omsorgsyrken särskilt utsatta för trakasserier i sina dagliga arbeten, men det betyder inte att de saknar motstrategier. Inom vissa yrken har det sedan mycket länge funnits motstrategier för att bemöta trakasserierna, bland annat genom att organisera sig fackligt.  Om vi alltså ska prata om speciellt utsatta grupper är det lika viktigt att lyfta fram deras erfarenheter av motstånd.
Dessa erfarenheter har också satt sina spår internationellt. I juni påbörjades förberedelser för en ILO-konvention mot sexuella trakasserier under International Labour Conference i Genève som hade förberetts genom en rad olika rapporter, bland annat från Sverige. Nordiska unionen för hotell-, restaurang-, catering- och turismarbetare pekade i sin rapport på fackens betydelse för att identifiera och synliggöra de problem som deras medlemmar möter i sitt dagliga arbete, men också de konsekvenser och de kostnader som sexuella trakasserier orsakar.

Under de senaste åren har unionen samlat bevis, organiserat konferenser, deltagit i konferenser och utvecklat olika preventiva metoder. Nordiska unionen är inget undantag, de globala facken, såsom IUL, har under många år kämpat för att skydd mot sexuella trakasserier ska inkluderas i avtalen med multinationella företag. Det känns därför angeläget att synliggöra och analysera de strategier som har utvecklats under lika många århundranden som sexuella trakasserier har funnits för att kämpa för att det ska bli ett slut på eländet.

Det tog stopp i formuleringen av en ILO-konvention denna gång. Det faktum att HBTQ-personer förföljs och straffas i delar av världen gjorde det denna gång omöjligt att skriva en konvention som täcker så många utsatta grupper som vore behövligt. Att lista HBTQ-personer som särskilt utsatta ansågs hindra stater från ratificeringen eftersom det kommer att ses som oförenligt med lagstiftning som förbjuder exempelvis homosexualitet i vissa delar av världen. Förhandlingarna fortsätter under nästa år och arbetsköparna förbereder under tiden sina motattacker.

Förresten har inte heller historiker sluppit undan sexuella trakasserier, men motståndet har varit långt sämre organiserat än inom service- och omsorgsfacken.

SILKE NEUNSINGER