Arbetarhistoria

Senaste numret:

Arbetarhistoria nr 175-176

Tema

Numret innehåller sju texter som tidigare har presenterats under det Arbetarhistoriska mötet i Landskrona 2019.

Innehåll

Intro

8 LEDARE: Läs på om du vill skriva om historien!

12 ACCESSION: Bland spadar, vimplar, bombdelar och cigarrer

14 Ebba Nordström, ett självmord kryddat av klassamhälle?

Essä

20 ESSÄINTRO | SILKE NEUNSINGER: Att tänka är nödvändigt

22 CECILIA SJÖHOLM SLAVOJ ZIZEK: Staten och liberalismen

27 ÅSA ARKETEG: Jämlikhet och politik i Jacques Rancières filosofi

Tema: Nytt från arbetarhistorikermötet

34 ANDRÉS BRINK PINTO, MALIN ARVIDSSON: Lika rätt till toalett: Offentliga bekvämlighetsinrättningar vid 1900-talets början

44 MATIAS KAIHOVIRTA: Tyst i klassen: Etnonationalism i Finland efter andra världskriget

56 FREDRIK EGEFUR: Antimilitarism och pacifism 1889-1914

64 MARTIN ERICSSON: Hur man trampar strejkbrytare på tårna

74 INGRID MILLBOURN: Konkurrens och samarbete: Privat och kooperativ varuproduktion

84 CHRISTOFFER HOLM: In memoriam Koverhar: Rummets betydelse i nostalgin efter nedläggningen av stålverket i Hangö

94 LARS BERGGREN, EMMA HILLBORN, MAGNUS OLOFSSON: Lämna elfenbenstornet! Centrum för Arbetarhistoria i Landskrona

Recension

98 JOHAN SVANBERG: Varken Standard Oil eller Stalin, recension av American Labour’s Cold War Abroad av Anthony Carew

102 JONAS SÖDERQVIST: Synd på ett så intressant ämne, recension av Naftasyndikat av Fredrik Malm

Ny forskning

106 Arbete och teknik

108 Intern migration under Sveriges industrialisering

110 Ett aktivt civilsamhälle?

112 Vetenskaplig kunskapsproduktion

Outro

114 Rudolf Meidner-priset 2020 tilldelas Desirée Enlund

116 Utlysning av Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia, 2021

Ledare

Timbro har gett ut tre essäer om arbete och jämlikhet, en handlar om löner, en om kvinnors rätt till statlig tjänst och en om LO och invandringsfrågan. Syftet är att skildra några av de mindre kända delarna i historien om den svenska arbetsmarknaden. När jag funderar på varför Timbro ger sig in på detta område, där det både finns forskning och prisbelönta avhandlingar vars resultat är kända utanför akademins elfenbenstorn, läser jag i reklambladet, att de vill lyfta fram att ”jämlikhet inte alltid har varit det högsta värdet [inom den svenska arbetarrörelsen, min anmärkning], med drastiska konsekvenser för inte minst kvinnor och invandrare.” Det är klart, det som är nytt för forskaren är inte nödvändigtvis nytt för forskningen. Det gäller också för Timbros forskare.

Idén bakom essäerna verkar vara att visa att den svenska arbetarrörelsen inte har varit intresserad av sina kärnvärderingar, i detta fall jämlikhet, åtminstone inte för alla. Tidigare forskning har visat LO-förbundens roll för arbetskraftsinvandringen, med ett rejält inflytande över vem som fick komma. Det visar minst tre avhandlingar i historia under de senaste 15 åren och Arbetarhistoria har haft flera temanummer om detta ämne. Är det samma avsiktliga okunskap bakom själva sakfrågan som bakom Sverigedemokraternas film om Socialdemokratins historia? Intentionen verkar knappast vara att starta en rejäl historikerstrid om detta. Att Timbros skribenter inte är insatta i det befintliga forskningsläge blir ännu mera tydligt när det kommer till essän om kvinnors tillträde till statlig tjänst, som innehåller en hel del faktafel. Vi kan börja med när kvinnor fick rösträtt. Nej det var inte 1919, vilket borde ha gått fram efter flera års riksdagsjubilerande. Frågan om gift kvinnas rätt till arbete avgörs med lagstiftning 1939, då det enligt lag blir förbjudet att avskeda kvinnor på grund av giftermål eller graviditet. Att det är en lagstiftning som är tidig, och som nämns som förebild i många europeiska länder, verkar ha gått essäförfattaren förbi. I stället koncentrerar hon sig enbart på behörighetslagstiftningen från 1923. Även detta ett exempel på författarens bristande koll på forskningen.

Till slut har vi essän om lönefrågan, Lika lön för olika arbete. Jag har tittat på den lilla presentation som Timbro sände i maj på Facebook. Författaren Henrik Malm Lindberg säger under intervjun att principen om lika lön, ”som vi alla känner till”, inte går att förena med LO:s solidariska lönepolitik, det vill säga en omfördelning av inkomster mellan olika branscher. Nej, vi har inte lika lön för män och kvinnor i detta land och nej vi har ingen riktigt solidarisk lönepolitik. Men jo, det har skett en förbättring på båda områdena sedan frågan om jämlika löner började diskuteras. Även för denne författare verkar det mest vara en idé och inte så mycket förankring i den forskningen som finns i frågan. För det första har nyare forskning visat att vad som menas med lika lön mellan män och kvinnor, har definierats på en rad olika sätt. Enligt ILO:s konstitution från 1919 handlar det om lika lön för män och kvinnor för samma eller likvärdigt arbete. Redan där tas skillnaden mellan samma och likvärdigt arbete upp, vilken sedan också finns i ILO:s konvention nr 100. I Europeiska Unionens ursprungliga definition från 1957 (Romfördraget) begränsas likalönsprincipen till exakt samma arbete. Den definitionen ändras dock under 1970-talet och är numera i överensstämmelse med ILO-konventionen.

Diskussion om lika lön för likvärdigt arbete är en fråga som drevs av kvinnor inom den fackliga rörelsen. Likalönsfrågan seglar upp igen efter andra världskriget och domineras av diskussioner om arbetsvärderingar, ett verktyg som ännu i denna dag används för att uppskatta ett arbetes värde. Det är arbetarfeministerna som driver på utvecklingen av arbetsvärderingsredskap, bland dem LO:s Sigrid Ekendahl, vilket resulterar i att detta redskap blir till en rekommendation hos ILO, FN, EU och andra organisationer. Arbetsvärderingar är inga enkla verktyg. Man behöver definiera och värdera de olika kategorierna av arbeten, och antalet kategorier behöver hållas nere av arbetarna för att inte göra värderingen till ett instrument för arbetsköparen. Men forskningen har framför allt visat att kampen om lika lön och arbetsvärderingar har bidragit till en mer transparent lönesättning, som i många fall har gynnat även de manliga arbetarna av det enkla skälet att det har gjort det möjligt att jämföra arbeten som är olika men bör värderas likvärdigt. Med detta som bakgrund blir enklare att förstå varför diskussioner om solidarisk lönepolitik inte står i motsats till likalönsprincipen. I Timbros Facebook-sändning antyder essäförfattaren att Gramsci och Marx skulle vara ideologerna bakom LO:s försök att störta borgerligheten. Det är ett ganska tandlöst försök att förvrida historien, men så saknas det också hänvisningar till relevant forskning på området i essän.

Så länge det görs försök att skriva om arbetarrörelsens historia utan att vara insatt i aktuell forskning förblir dessa försök ganska verkningslösa. Men i det ögonblick som arbetarrörelsen inte längre kan sin historia, och inte längre kan se att det utslungas felaktigheter och att händelser tolkas på ett hårresande sätt, ökar Timbros och andras möjligheter att skriva om historien. Arbetarhistoria arbetar med uppdraget att föra ut resultat från aktuell forskning till en intresserad allmänhet och till akademiker. Vi tummar inte på den vetenskapliga grunden.