Arbetarhistoria

Detta är ett fritt provnummer!

Ladda ner som pdf-fil via länken till höger under omslagsbilden.

Ledare

Ett missförstått år

Årtal kan ibland bli mäktiga symboler. Det räcker att säga »1968» så radar studentrevolt, Vietnamdemonstrationer och vänstervridning upp sig närmast automatiskt. I mediernas jubiléumskavalkad denna vår är de förkättrade 68-orna och deras flirt med diverse auktoritära tankesystem ett självklart inslag, och en skara numera väletablerade flagellanter har fått stå i kö för att offentligt ta avstånd från ungdomens politiska förvillelser.

»1968» var inte något plötsligt utbrott av revolutionär energi, utan snarare kom som kulmen på en lång process av omprövning,ifrågasättande och förnyelse som hade startat redan under 1950-talet. Äkta revolutioner är sällsynta och »1968» förstås nog bäst mot bakgrund av de successiva förändringarna i samhällsklimatet – den svårfångade tidsandan själv.

Vad som hände var i stark sammanfattning att efterkrigstidens långa och harmoniska tillväxtepok, med den norske statsvetaren Johan P. Olsens ord »ett ’lyckligt ögonblick’, en period när de överordnade målen för samhällsutvecklingen var relativt klara och medlen relativt väl förankrade», tycktes på väg att nå sitt slut.

Tron på »välfärdismen» ersattes under 1960-talet av ett växande ifrågasättande av materialism, teknikoptimism och av hela den västerländska livsstilen. Samtidigt hade den tidigare så stabila
ekonomiska tillväxten visat tecken på att mattas av och de första miljölarmen dykt upp. Därmed började tilltron till det bestående samhället att vackla, och nya sociala rörelser begärde företräde.

De så kallade. alternativrörelserna misstrodde i regel central maktutövning, symboliserad av begrepp som
»det starka samhället», och förordade alternativa lösningar inom en rad områden. Men man förenades mera av samhällskritiken och en känsla av nödvändigt uppbrott, än av något gemensamt program, vilket demonstreras av den epidemiska splittringen i allt mindre grupper och sekter. Proggruppen Blå
tåget har fångat 1960-talets politiska stämningar kanske bäst av alla:

60-talet kom och gick,
Öppet som ett ögonblick.
Uppror och förförelse,
allt var liksom i rörelse.

Ur denna breda, brokiga och bråkiga rörelse, liberal och till och med konservativt tillbakablickande likaväl som socialistisk och utopisk, kom också krav på enannan sorts historieskrivning. Man var trötta på den »stora» historien, den som handlar om kungar, krig och fornstora dagar. »Historien» blev folklig, lokal,
klassmedveten, snarare än nationell, ”politisk” och traditionsbevarande. Den skulle berättas underifrån, spegla de vanliga människornas verklighet, och det var ur denna nya historieuppfattning som »Gräv där du står»-rörelsen på 1970-talet uppstod.

1968 fortsatte en lång civilisationsprocess, en strävan efter jämlikhet och demokratisering bortom det formella valförfarandet, och satte fart på moderniseringen av samhället. Den spanske sociologen Manuell Castells härleder till exempel i sitt stora verk om informationsåldern den nya samhällsform som han kallar
»nätverkssamhället» just ur interaktionen mellan alternativrörelsernas framträdande, de allvarliga kriserna i världsekonomin och informationsteknikens genombrott vid slutet av 1960-talet.

»1968» var kanske helt enkelt det moderna samhällets födelse, en kollektiv lovsång till individualismen och en vägran att i fortsättningen acceptera auktoriteter av något slag som gick under namn av proletariatets diktatur. I boken One market under God skriver historikern Thomas Frank om hur den revolutionära 68-rörelsen i själva verket banade väg för dagens marknadstänkande och konsumism. I så fall har vi ännu en gång fått en lektion i historiens ironi. För tänk om det är så att människans historia inte skapas av manifesten, programskrifterna och de stora tänkarna, utan som sociologen Anthony Giddens med flera hävdar, bäst kan förstås som en produkt av vårt handlandes oavsiktliga konsekvenser? Då väntar kanske en ny överraskning om sådär 40 år när efterbörden till dagens marknadsrevolution ska utvärderas och sammanfattas.

LARS ILSHAMMAR

Innehåll

01 Ledare: Ett missförstått år

02 Karin Carlsson: Omsorg som strategi. Hemvårdarinnan
och den sociala hemhjälpen 1944–1960

FACKET OCH GLOBALISERINGEN

12 Johan Svanberg: Mellan olika intressen. FFI och
europeisk arbetskraftsmigration 1949–1956

19 Fredrik Lilja: Solidaritetens pris. FFI och Sydafrika,
1949–1959

25 Fredrik Håkansson: Nya vapen och tekniker.
Gränsöverskridande arbetare i sextiotalets glasindustri

30 Erik Bengtsson: »Matchen mot Japan kan bara
vinnas med socialistisk taktik.» Skildringar av globaliseringen
i tidningen Metallarbetaren 1975–1989

NYHETER FRÅN ARAB

36 Maria Boman: En och en halv kilometer Metall
och Miljonprogrammets födelse. Accessioner 2007

RECENSIONER

38 Gunnela Björk: Från fiskeläge till industrisamhälle
– Johan A Lundin: Näten på Limhamn. Sociala
relationer i ett lokalsamhälle 1870–1914

40 Jenny Andersson: I servicearbetets tjänst – Paula
Mulinari: Maktens fantasier, servicearbetets praktik

41 Klas Åmark: Politisk maktkamp i Hofors – Stefan
Dalin, Mellan massan och Marx: en studie av den politiska
kampen inom fackföreningsrörelsen i Hofors
1917–1946

DOKUMENTET

44 Per-Albins kamp mot de vita banditerna