Arbetarhistoria

Ledare

Framtiden var bättre förr

Det är inte originellt utan vanligt, att uttrycket “förra seklet” används som om detta sekel låg långt tillbaka i tiden, som “på 1800-talet”. Vad som nyss kallades samtidshistoria är plötsligt förra seklet, gammalt och avlägset, fast ingenting har hänt som ger fog för ett sådant avståndstagande. Den fiktiva 2000-gränsen ställer till det när det gäller tidsuppfattning. 1900-talets historia är dock synnerligen närvarande inte minst i den politiska debatten. Det Hendrik De Man skriver redan på 20-talet under “förra seklet” känns kusligt aktuellt i Hans Larssons skildring i Omläsningen. De krav som islamska folks representanter framför i Stockholm 1917 är kvar på dagordningen.

Tid utan rum finns inte, vare sig som naturvetenskaplig förklaring - här är det frestande att hänvisa till Einstein - eller i historien. Arbetarprotesterna i Jönköping 1855 som de skildras av Ingemar Svensson upplevs som samtida, om än på annan plats. Beskrivningen av arbetsgivarföreningens åsikter om kvinnor på arbetsmarknaden äger giltighet än idag - också i Sverige. Striden om bildningen, som förs under både 1800-talet och 1900-talet, är lika relevant idag när gymnasieelever matas med “snabbmatshistoria”, som Sven-Eric Liedman uttrycker det.

Utanför en industrihistorisk utställning i Oberhausen i Tyskland står en klocka vars visare ständigt går bakåt. Bredvid en provocerande skylt med texten: VAR FRAMTIDEN BÄTTRE FÖRR? Mycket går bakåt, fast det verkar gå framåt. Arnold Ljungdal lär ha sagt: “När det gäller missförhållanden i det förflutna, vill ingen vara konservativ.” Nej, ingen vill gärna ta ansvar för eller upprepa misslyckanden i det förflutna, men ändå ingår de både i vår samtid och i vår framtid. Det förflutna är nära, kanske på denna, kanske på annan plats. Förra seklet ligger runt hörnet.

Historien bör oroa, eftersom den aldrig är över. Men vi föredrar att anpassa det förflutna, vår kunskap om och synen på även näraliggande historiska företeelser, så att vår själsliga jämvikt inte drabbas allt för hårt. Att undantränga, försköna, förfalska historien är medel för att underlätta livet. Ibsen kallade det för livslögn. “Ett mannaminne är den tidrymd som förflyter mellan säsongens första och andra snöstorm”, ironiserade Red Top.

Lika oroande som en kortsynt historiesyn är en a-historisk långsynthet. Det blir allt vanligare att enskilda personers tidigare historia används som argument för att misskreditera deras senare gärning. Och här avses inte ens ett brottsligt förflutet! Denna instrumentalisering av historien var en konst som behärskades till fulländning av vissa kommunistiska regimer. En framplockad dossier från 1940-talet kunde plötsligt sätta stopp för en kritisk partimedlems politiska karriär på 1970-talet. Tekniken går igen. En politikers ungdomsumgänge kan långt senare vändas mot honom, eller henne. Detta innebär att förneka utvecklingen och bäddar för ett lika a-historiskt betraktelsesätt som den bristande förmågan att minnas. Även det en livslögn, möjligen värre.

Innehåll

Ledare 2

För hundra år sedan 3

Olof Palme reser / Stellan Andersson 4

Gruv och Handels, kvinnor och fred / Martin Grass 6

Bildning och sedlighet / Ingmar Lundkvist 14

För brödet mot frihandeln / Ingemar Svensson 20

Lön efter kön? / Ingela Schånberg 28

“Tio muselmän redogöra för sina nationers slaveri” / Martin Grass 42

Recensioner

Kerstin Norlander: Människor kring ett företag / Staffan Stranne 50

Francis Wheen: Karl Marx / Mats Myrstener 52

Omläsningen 54

Nya böcker 56

Sista sidorna

Ur verksamhetsberättelsen; ARAB inviger filial; Till minnet av Ivar Lo; Kommande konferenser; Socialdemokratins program 1897-1990; RETRO - bibliotekets omkatalogiseringsprojekt; Migration, Work and Identity; Lättläst om arbetarrörelsens historia; Socialdemokratins samhälle i Moskva; Spanien i svenska hjärtan; Rudolf Meidner-priset 2001; Arbetarhistoria rättar