Arbetarhistoria

Ledare

Sticking together

Knappast något svenskt företag förknippas lika mycket med det svenska folkhemmet som Ikea. Världen över säljs det osthyvlar, smörknivar och den svenska furubokhyllan och Ikea står också för fyra procent av den svenska livsmedelsexporten. På Ikeas nationella hemsidor hänvisar man med stolthet till sitt svenska arv, så till exempel i Singapore. Men det svenska eller Sverige förknippas också med en stark facklig rörelse och justa arbetsvillkor.

I slutet av december 2009 fick Ikea Kungens Kurva polskt besök. Fyra medlemmar från det polska fackförbundet Solidaritet delade ut flygblad för att rikta kundernas uppmärksamhet på att Ikea Polen anlitar en underleverantör, ett vaktbolag närmare bestämt,med urusla arbetsvillkor som skiljer sig mycket från de ordinarie Ikea-anställda. De anställda i vaktbolaget Solid saknar inte bara socialförsäkring utan har också hotats med fysiskt våld i fall de skulle engagera sig fackligt.

Det är inte helt vanligt att ett fackförbund flyttar sina protester till ett annat land, i det fallet det land som förknippas närmast med företaget som har anlitat underleverantören nämligen Sverige, fastän holdingbolaget har sin sits i Nederländska Antillerna. Solidaritets protest i Sverige ingår i den globala kampanjen Sticking together som vänder sig mot Ikeas sätt att hantera arbetsförhållanden hos underleverantörer. Ikea har kollektivavtal och även ett globalt ramavtal för arbetsförhållandena hos underleverantörer inom trävaruproduktionen, men inte när det gäller andra underleverantörer. Sticking together initierades av Solidaritet och ska kanske ses i ett längre organisatoriskt perspektiv. Fackförbundet har sedan sin tid som illegal organisation förändrats mycket: det har krympt till mindre än en tredjedel och det utsätts för konkurrens från den andra stora fackliga organisationen OPZZ. Solidaritet måste alltså göra mycket för att behålla sin legitimitet, trots krympande antal medlemmar och det måste använda sig av andra strategier för att få uppmärksamhet för sin sak.

Protesten mot Ikeas underleverantör hade sannolikt blivit något helt annat om den inte hade ägt rum i Sverige - inte bara för att det inte går en färja från Gdansk till Antillerna. Så varför var det så intressant att förlägga protesten till Sverige? Enligt Solidaritet ville man väcka den svenska koncernledningens uppmärksamhet för arbetsförhållandena i Polen som koncernledningen för Ikea Polen inte vill prata om. Protesten i Sverige kan också ses från ett annat perspektiv när den betraktas från de historiska kopplingar som finns mellan Polen och Sverige eller mellan Solidaritet och Sverige. Fackförbundet fick ta emot omfattande stöd från Sverige och den svenska fackliga rörelsen för att hjälpa den underjordiska polska organisationen i kampen om att kunna agera som ett fritt fackförbund. En historia som bland annat har skildrats i Arbetarhistoria nr 120. Relationen mellan Sverige och Polen har förändrats mycket över tid. Även om det finns viktiga handelskontakter mellan Sverige och Polen, så har det politiska intresset från svensk sida svalnat sedan 1989. Inför protestkampanjen i december i Sverige försökte till exempel Solidaritet sätta in en annons i Dagens Nyheter för att uppmärksamma läsarna på misären i Polen, men DN tog inte in annonsen, den ansågs vilseledande eftersom den inte handlade om Ikea utan om den polska underleverantören. Svenska Dagbladet publicerade annonsen istället. Annonsen var ett sätt att vädja till den svenska solidariteten och anknyter till den historiska erfarenheten av samarbete och stöd mellan Sverige och Polen. Fastighets och Transport stöder förresten också protestkampanjen.

Protesten och valet av strategi visar också på den betydelse och de svårigheter som geografin har och utgör för det fackliga arbete när komplicerade globala strukturer inom multinationella företag ska göras begripliga för en större allmänhet. Det är ingen särskilt ny erfarenhet. Att internationell facklig verksamhet aldrig har varit enkelt visar också ett tidigare hemligtstämplat dokument som vi publicerar i kommenterad form i detta nummer av Arbetarhistoria.Denna gång är det inte fackliga aktivister från Polen som tar färjan från Gdansk utan svenska fackföreningsmän som sommaren 1985 tog färjan till Gdansk för att hjälpa Solidarnosc med att bygga upp en underjordisk kommunikation. I dokumentet skildras också övervakningen genomsäkerhetspolisen, delar av den före detta poliskåren som numera driver vaktbolagen i Polen.

Innehåll

03 ledare: Sticking together

04 dokument: Uppdrag Polen - Ett svenskt tidsdokument om hemliga kontakter med polska Solidaritet 1985.

24 Raquel Varela: Officerare på flykt - Portugisiska officerare deserterade från Salazars armé till Sverige 1970-1974.

31 Kristina Engwall och Ingrid Söderlind: Barnarbete som regel eller undantag? - Presentation av ett källmaterial och dess möjligheter.

Aktuellt om arbetarhistoria

35 Lars Edgren: Konflikt och samförstånd.

36 Ulf Jönson: Gränslös arbetarhistoria i Linz.

44 Rana P. Behal, Chitra Joshi, Prabhu Mohapatra: Arbetarhistoria i Indien.

46 Lars Berggren, Victor Lundberg, Hans Wallengren: Främlingsfientlighet och arbetarrörelse.

Recensioner

47 Pål Brunnström: Klasskamp och sexualitet i den kommunistiska rörelsen - Andrés Brink Pinto: Med Lenin på byrån: normer kring klass, genus och sexualitet i den svenska kommunistiska rörelsen 1921-1939.

49 Aleksander Kan: Rysk spegel - Kristian Gerner & Klas-Göran Karlsson (red.): Rysk spegel. Svenska berättelser om Sovjetunionen - och om Sverige.

51 Mats Rosin: Norsk nationalikon - Hans Olav Lahlum, Haakon Lie. Historien, myten og mennesket.

52 Mats Myrstener: Ny arbetsskildring - Barbro Bäcklund: Pintorparhäxans elev.

Nyheter från ARAB
53 Hans Larsson: Något om vad som influtit till biblioteket under år 2009